Gemensamma elever och lärare

– i Kevätkummun koulu har man goda erfarenheter av kompanjonlärarskap

I Kevätkummun koulu har man redan under tre års tid skapat ett nytt sätt att undervisa, kompanjonlärarskap. Erfarenheterna har varit goda: eleverna upplevs som gemensamma och lärarna har kunnat utveckla sitt eget yrkesmässiga kunnande.

– I en lärande skolgemenskap lär alla av varandra. Hos oss uppmuntras medlemmarna i gemenskapen, både lärare och elever, att lära tillsammans och av varandra, berättar skolans rektor Markku Antinluoma.

I Kevätkummun koulu har lärarna tillämpat kompanjonlärarskap i matematik och modersmål.
I praktiken arbetar två lärare tillsammans som ett likvärdigt arbetspar i samma undervisningsgrupp. De planerar och genomför undervisningen samt bedömer elevernas framsteg och inlärning tillsammans. Då det finns två lärare i gruppen, får också eleverna lättare stöd vid behov. Verksamheten utgår alltid från elevgruppens behov, så arbetssätten kan variera i olika grupper och anpassas efter behoven.

– Vi har märkt att kompanjonlärarskap främjar förutsättningarna för inlärning och arbetsro samt lärarens välbefinnande och ork i arbetet. Också med tanke på elevbedömningen är det bra att det är två lärare som gör bedömningen, konstaterar Katri Sonck.

Yrkesmässiga kunnandet utvecklas

– Kompanjonlärarskap kräver bra ledarskap och vägledning, men också delat ledarskap och intensivt samarbete – särskilt i början. Det måste vara möjligt att arbeta tillsammans med tanke på läsordningen. Också skolans storlek har betydelse: stora skolor har den fördelen att det finns många parallellgrupper, men nog kan man lyckas också i en liten skola, konstaterar Markku Antinluoma.

– Kompanjonlärarskap förutsätter att man är flexibel, förbinder sig och vill arbeta tillsammans. Lärarna måste också acceptera varandras arbetssätt. Man måste kunna acceptera sina egna och andras yrkesmässiga svagheter och sträva till att utvecklas tillsammans. Villighet till försök och fördomsfrihet är viktiga förutsättningar för att lyckas. Goda erfarenheter och framgångar förankrar det nya sättet att arbeta, men det hör också till att tillåta misslyckanden och misstag. Yrkesfärdigheterna och kunnandet har utvecklats hos alla lärarna, summerar Riikkaliisa Simola.

Nya metoder för att svara på barnens behov

Nuförtiden kan barnen ha mycket olika behov vad gäller inlärning och stöd, vilket ofta upplevs som en utmaning, och detta har förutsatt att man hittar nya lösningar. Tack vare kompanjonlärarskapet tas elevernas behov bättre i beaktande, och de blir också sedda och hörda i större grad i vardagen.

Kompanjonlärarskapet kan också ha en positiv inverkan på elevernas vänskapsförhållanden, alla elever får vara tillsammans i sin egen närskola. Till en början kunde elevernas föräldrar bli förvånade över att det fanns två lärare i klassen, men via erfarenhet har de märkt fördelarna med modellen.

Små steg i början

Som förändringsagenter har i Kevätkummun koulu fungerat speciallärare, lärare och skolgångshandledare som modigt har velat gå med i försöket, samt rektorn. Förberedandet inför kompanjonlärarskapet har fått stöd också i och med byggandet av den nya skolan.

Bakgrunden till kompanjonlärarskapet ligger i den nya läroplanen, där man talar om att utveckla verksamhetskulturen till en lärande organisation: man övergår från en kultur där man arbetar ensam till en modell där man gör saker tillsammans. I riktlinjerna för specialundervisningen i Borgå fastställs dessutom som mål att elever som har utmaningar med skolgången ska få stöd i sin egen närskola, så att det inte uppstår behov av att byta skola.

– Det lönar sig att börja med kompanjonlärarskap med små steg, konstaterar Markku Antinluoma. Hos oss har vissa haft en lugn takt medan andra har visat att man kan utvecklas snabbt inom kompanjonlärarskap, om förhållandena är gynnsamma. Det är ändå viktigt att känna sig för innan man påbörjar förändringen.

Goda resultat med god planering

Förändringar på nationellt och lokalt plan samt i de enskilda skolorna bör gå i samma spår och åt samma riktning för att verksamheten och målen ska knytas samman till en helhet. Till exempel då det gäller utmaningar med tanke på elevernas beteende borde man ännu hitta flera spelregler och lösningar, och lärarna behöver ännu mera gemensam planeringstid. Det är också fråga om att lärarens arbete förändras, vilket kräver tid och inlärning.

– Ibland kan det uppstå missförstånd som behöver rättas till – någon kan nämligen få uppfattningen att den ena läraren blir lärarassistent, beskriver Markku Antinluoma. Därför är det viktigt att lärarna redan i planeringsskedet sinsemellan kommer överens om arbets- och ansvarsfördelningen, som ska vara i balans. Ibland kan det uppstå konflikter om pedagogiska frågor, vilka måste lösas på ett professionellt sätt.

– En annan missuppfattning är att lokalerna och redskapen påverkar framgången, men kompanjonlärarskap kan lyckas var som helst, om man bara vill! Vi lyckades med det redan i barackerna, och också traditionella lokaler kan alltid anpassas. Självfallet kan nya lokaler stöda arbetssättet, om de planeras för det, kompletterar Katri Sonck.

 

Text: Tiina Välikangas, specialplanerare, bildningssektorn, 2017
Personer som intervjuas: rektor Markku Antinluoma, specialklasslärare Riikkaliisa Simola och speciallärare Katri Sonck från Kevätkummun koulu.